Lite full ja....

som man inte ska vara på en söndag!!!!(men snart är det måndag, HI HI!!!!)

Men det går väl OK!

Har trots allt fått gjort en massa idag, OCH dessutom varit på loppis i stan, precis vid husbåtshamnen nere vid Göta Älvbron.
Mkt otroligt fina - och totalt osannolika renoveringar också- båtar och en del loppisfynd, Figgjo Porcelainfabrikk fra Norge, Rörstrand +++, och så lite grytlappar och annat sentimentalt tjafs också.

Bara 2 saker till: Pugh Rogefeldt är fortfarande mycket bra!!
Han har en diktion som trots det något "nasala" tonläget bär ( min norska Dam hörde det för 1:a gg i dag) både text & melodi!!

Färsk delad kyckling, snabbt tillagad i gasspis är f-n så gott - saftig & så fin så den faller från benen när Du tar det från formen i ugnen...

M V Natthälsningar!

Uppgiven mamma..

är jag förbannat trött på att vara!!

Det har jag ingen lust med.

Har varit i Gbg nu i ett par dagar och sitter nu med en källarbod full med mögliga grejer, som sonen så "snällt" ordnat till genom att inte ta hand om en fuktskada som uppstått -
Och nu är det inte ens hans grejer som stått där , trots att vi inte haft nycklar ner dit....

Hans post kommer också hit, och hans "genomförda" adressändring finns inte i folkbokföringen.
Även om det tar LÅNG tid för många instanser så tar det inte så lång tid för folkbokföringen att få den(de har den inte),
Så han har SÄKERT ändrat den i GOD tid som han sagt dvs. han har väl gjort det när han absolut måste, när han tycker vi har varit alldeles för besvärliga.

Det är väldigt kul att få brev med en massa inkassokrav som ligger här, särskilt eftersom det verkar som att han aktivt håller sig undan från dem....

Han ger oss inte heller sin adress, och det är ju SÅ smart.....
Han tror att vi bara skall pesta honom hela tiden.
Hade vi inte fått hans post och haft all hans skit här så skulle vi ALDRIG ens ta den kontakten som vi nu MÅSTE HA, alternativet att bara ta all skit själv och låtsas som att han är helt OK finns inte, det har vi prövat länge nog.
Vi vet inte redan hans adress NÄH!!!
Vi kan ju inte ta reda på den genom hans blogg, NÄH!!!
Den kan ju alla som brukligt läsa, den är offentlig, och där är det inte så svårt att lista ut var han finns.
Men det är ju klart, om man hela tiden blir hållen för DUM av motparten, sin son, så är det klart att han inte tror att man fattar något.

Tyvärr så kommer det nog bli så att vi får gå till advokat för att få ordning på allt detta.
Hade väldigt gärna velat slippa detta, men jag VÄGRAR att lägga mig helt flat och vara den snälla mamman som hjälper till och slätar över.
Vi har under de sista åren lagt ut över 130.000 på att hjälpa honom med allt från att vara med och betala lån för en gemensamt ägd lägenhet som vi ej kunnat använda ( förrän nu när han är ute ur den) till allergiutredningar på specialklinik för att han skulle kunna få hjälp med det & sina sömnbesvär.

Det var så himla ledsamt när han bodde i lägenheten, det luktade gammal farbror överallt, det var skitigt ( och då menar jag SKITIGT), tvätten - trots att tvättstugan är jättebra och ofta ledig - låg i stora högar, allt var fördraget i fönstren jämt och skafferiet slutade med att bli ett tillhåll för "baggar" som gick i torra saker som mjöl, flingor. ris etc.
Det hade han inte ens märkt..... att alla baggarna som han fångade i fönstret kom från skafferiet...

Han tror bara att jag är ute efter att jävlas med honom, men jag vill att han börjar att GÖRA UPP för sig, det innebär att han måste börja leva mer självständigt - vår hjälp har ju inte medfört att han fått lättare egentligen, han säger bara att vi försökt "köpt oss fria" -
Hur nu det stämmer när man spenderat så mkt tid med honom under den sista tiden också??
Om man köper sig fri så behöver man ju inte ställa upp med ngt annat än pengar.
Inte med körning, inte med akuthjälp, inte med läkarbesök osv.
Men nu är det slut med allt det där.

Jag är inte så arg längre, jag är mest TOM inuti....

Hoppas egentligen bara att han till slut kan få ett bra liv och inte vara så bitter på allt - man lyckas inte med något när man redan bestämt att det inte går!
Hoppas att han lär sig att förstå att allt inte bara är EN persons fel(dvs mitt) det är många i en dysfunktionell familj som vuxit både ihop och isär under lång tid!

Hoppas att han fortfarande vill gå på samtal och familjerådgivning med mig (och kanske andra i familjen också???)
Men han kommer väl att dra sig ur det också, och på nåt sätt få det till att det är mitt fel, det är det ALLTID.

Annars är det härligt väder här, och livet leker för övrigt....

Vi skall till gårdsfest ikväll och sen på klubb!!

Det skall bli OTROLIGT kul, det är så länge sedan!!

Önskar alla en GOD DAG & EN TREVLIG HELG!

Ja nu var det klart!

Att Norges damlag i handboll vunnit - som jag faktiskt väntat mig.
STORT GRATTIS!!!

Annars så är det bra att det finns datorer man kan använda överallt nu för tiden, då kan tiden utnyttjas optimalt.

Har igår varit ute och plockat en hejdlös massa svamp, otroliga mängder Karl Johan (även kallad stensopp),kantareller , taggsvamp och en massa annat...

Rensade och stekte och stuvade i timmar, men det är det värt sen när man plockar fram godsakerna ur frysen!!

Härligt med det fina höstvädret vi nu har haft , det är toppen att få lite sol och värme nu också, efter allt regnandet, då kommer svampen som skjuten ur jorden, och det är ju gott med sol i vilket fall som helst.

Hade planerat en cykeltur men ACK så fel det kan gå!!

Måste pumpa däcken och de pumpar vi köpt till våra cyklar var något av det uslaste jag använt på mycket länge.
Däcken gick inte att pumpa, så cykelturen måste skjutas på framtiden, dvs. tills jag fått pumpat däck ordentligt, man skall över lite grus och sten och då måste däcken hålla sig fina.

Hoppas att denna tid med goa "vibbar" och väder med hög , klar luft och sol håller i sig.
Får väl passa på att ta ett höstbad i morgon, om det fortsätter vara fint.
Jag är nämligen en sån där galning som badar i tid och otid, det är härligt.

Natthälsningar!!

Flymo, Norge och Gud.

Vårt lilla hus ligger nära Norge, och nu är det härligt att ligga så nära Norge!!

Norges damlag i handboll är så nära Gud man kan komma!

De är så himla bra tjejerna.
Och en suverän kvinnlig tränare har de också.

Följer Norges lag nära, då min andra hälft är norsk.
Håller faktiskt stenhårt på Norge i detta fall, de är jätteduktiga, och Marit Breivik -tränaren- har gett alla olyckskorpar på moppen , och det ordentligt!!

Ni skulle läst all skiten de skrev när hon skulle börja som tränare....om det kvinnliga och att det var för mycket medbestämmande och allt vad de nu skrev.....
Men tjejerna visar på det bästa sättet av alla att de är OUTSTANDING!
Nu gäller det bara att ryskorna inte kommer igen, de är starka som attans och kan ta sig upp - till trots för den den ARGA tränaren de har.
Ilska är kanske inte den bästa medicinen just nu, eller tänker jag fel??

Sen har jag fått en ny favorit, australiensaren som tog guld i stavhopp och satte nytt rekord dessutom ....fastän han liksom inte behövde egentligen, han hade vunnit redan.
Han såg mest ut som en snygg "beach-bum" och var cool som bara den, tog alla höjder på sista försöket!
Kommer just nu inte ihåg helt vad han heter, det kommer väl igen.
Tror han heter Brown i efternamn - kan dock ha fel, det var rätt sent i natt...

Igår blev det kort gräs igen också, det är fint som bara den här nu!
Flymon är så bra, inte andas man in en massa bensinångor och den hackar up allt i sin väg!
Buskar, ljung och annat jox man inte vill ha just på sin "naturgräsmatta".
Sen gillar inte alla de fästingar som har sitt liv här att det blir kort gräs, men vi vill inte ha dem hos oss, det är inte kul att de äter på oss och katterna.

Härligt väder, det blir väl gångtur och svampplockning.

Hoppas verkligen att vi får fira Norges seger i handboll!HEJA NORGE!!

Regn, regn, regn...

Kom hem till vårt lilla hus.
Fint och lugnt i naturen, blommorna inte bara växer men kryllar överallt, särskilt flitiga Lisan som inte ens höll på att överleva (billig 6-pack Bauhaus)Nu är det en skog av rosa blommor som svämmar över.
Eldat i kaminen, tvättat en hel del & också hunnit med att plocka svamp, t.o.m. en helt perfekt Karl Johan. Helt underbart.
Hade tänkt att köra Flymon över gräsmattan, men det är ju mest vatten där nu...

Annars är det lugnt, skall börja jobba i natt, och det är ju OK, får man hoppas...

Regnhälsningar från Krokstrand!

På väg norröver.

Tror min data verkligen att jag bara skall publicera en rubrik??
Jag tror bannemej att den här maskinen har ett helt eget liv som för det mesta går ut på att sinka mig.....
Plötsligt får jag upp rubriken att min ÖVERSKRIFT av ngn anledning blivit publicerad som nytt inlägg.
JAPP!! Det var precis det jag tänkte skriva i dag, jajjamensan!!


Idag är vi på väg upp till det lilla huset i skogen.
Kattpassarna har åkt så vi måste åka tillbaka, och jag skall jobba i morgon natt.
Detta efter en lång oplanerad ledighet (dvs sjukskrivning) som har medfört - som vanligt här i Sverige - ett ordentligt ekonomiskt avbräck.
En hel natt i karens och sen bara delar av lönen ,där man ju givetvis förlorar extra
på natten).
Nu är jag nästan aldrig sjuk, men tänk den som är det & har familj hemma! MARDRÖM!

Återigen vandrar tankarna til min äldste kille, han har inte hämtat sin post som är kvar här i lägenheten efter att han flyttat.
Det är räkningar, kontopost från banken etc. men vad gör man när han inte hör av sig och man inte vill ringa och hålla på, för då heter det att han blir utsatt för "telefonterror".
Detta trots att det gäller posten som är hans, samt saker vi skall ha kvar i lägenheten för de är våra - vi har en överenskommelse om det också.

Inte vill han att jag skall veta hans nya adress heller, så det får jag väl ta reda på själv, jag måste ju kunna skicka post om han inte behagar att komma - eller så får jag väl helt enkelt slänga den, det är ju inte jag som får föjderna ( och numera säger jag NEJ til att ordna upp i det hela )
OM han skulle kunna tänka sig att fråga...

Förut var det inget med mig som egentligen dög när vi pratade och umgicks, utom det att jag alltid fick ynnesten av att hjälpa honom när det gått skit, främst ekonomiskt & även akuta insatser)
Han hade aldrig accepterat ett sådant beteende av någon annan själv, som han utsätter oss för, men MAMMA - vars fel ALLT det onda i hans liv är - skall givetvis stå ut med det när han t.o.m. många ggr. talat om at jag minsann skall få "sota" för allt jag gjort...(eller inte gjort...)

Principer, det har han, en himla massa, men de verkar ,när det kniper, bara gälla andra och inte honom själv.
Grejen är att han inte ens förstår att han beter sig så.

Egentligen är det här mest saker som sårar mig - och säkert andra i hans omgivning också- och det är väl inte det jag uplever som värst nu.

Det som är värst är att han är så bitter och desillusionerad vi den unga ålder som han har. Hur i hela fridens namn skall han få till sitt liv då, om ingenting är värt att ha ??
Hur har man det egentligen när man är så arg och inte sover ordentligt?? Eller rättare sagt, har så stora sömnproblem så man inte KLARAR att sova ordentligt (egentligen har han inte klarat av att ha den ordningen som läkaren rekommenderat)

ORDNING är det stora problemet, STRUKTUR och SYSTEM.

Och det värsta är, att jag/vi genom att skjuta till en hel del ekonomisk och annan hjälp inte har hjälpt till på något sätt alls, som fallet skulle vara om någon hade haft det något så när OK med sig själv men "mått dåligt".
Resultatet har snarare sagt blivit tvärt om, och konsekvensen av detta är att vi blivit ordentliga ovänner.

Min del i det hela är att jag är MAMMA, och att jag har insett att det här inte går längre, hur mycket det än smärtar mig.

Om man av någon får höra att man i dem ser sina egna misslyckanden och bara försöker att hjälpa dem för att själv framstå som god ( hur f-n får man ens en sån tanke???)
Har alltid tyckt att det är ett under att vi två (mitt ex & jag) lyckats producera så härliga & fina ungar.

När man till slut får ett riktigt bra och PERSONLIGT prat med den annars ,i stor grad, frånvarande fadern (typ en hel natt, om allt som man verkligen behövt ta upp angående allt skit man haft ihop med bl.a. skilsmässa) och glädjestrålande över detta skriver en mail till sin son ( som INTE tror att man har/vill ha kontakt med fadern på ett bra sätt) får till svar:

"Det gör Du bara för att kunna prata skit om mig när jag fortfarande är på resa och hålla Din egen rygg fri...."

HUR kan man tänka så och vara så paranoid (ursäkta att jag säger så, men vad är det annars??)
Jag skrev dessutom i mailen vad vi hade talat om, hade väl ingen anledning att dölja något så positivt för oss alla??
Vad skulle jag ha för anledning??
Om jag pratar så mkt. skit, hur kommer det sig då att ingen drar sig tillbaka från min son p.g.a. mig och mitt prat??
Vad skulle jag ha för nytta av att framstå som en HELT idiotisk klimakteriekärring som baktalar sin egen son?

Nu skriver jag visserligen en blogg, men det här är saker som han och jag pratat/grälat/skrikit om, så vi vet om detta bägge två.
Därför anser jag det inte som skitprat.

Har till dels trängt bort den tanken, men hela jag har väl sagt STOPP nu, och det är väl därför jag blivit sjukskriven. det blev nog för mkt med 100% jobb, festival under den lediga veckan(transportansvar) samt det värsta, konflikten med min son.

Hoppas att det går bra att börja jobba igen, måste få en ekonomi att tala om igen...

Hoppas innerligt att det går bra för min son, och att han klarar att leva ett HELT EGET liv (har insett att jag genom att alltid finnas till hands, på vilka villkor som helst egentligen HINDRAT just det)

Solen skiner, det är trots allt en vacker dag!

Mamma på middag.

Det var trevligt att ha min lilla mamma här igår, och det gick bra.
Hon tog bara hemskt lång tid på att komma hit, hon satte sig på 6:ans spårvagn för att slippa byta, och den går ju runt hela stan innan den kommer hit.....
Så svor hon ve och förbannelse över att det hade tagit sån tid när hon kommit hit, men hon hade ju inte tänkt på det innan.
Hon är över 80, så att hon envisas med att ta sig runt själv är ju beundransvärt.

Men de gamla takterna sitter i:
"Om jag säger något, lovar Du att inte bli arg då?"

Det var längesedan jag hörde något sånt , men hon förnekar sig inte, förr eller senare kommer det såna grejer.
HUR kan jag lova något sådant, när jag över huvud taget inte vet vad hon kommer att säga??
Och man kan ju tänka sig att det inte är det mest trevliga hon skall till att kväka ur sig, när frågan väl är ställd....

Jag är inte den mest finkänsliga av personer, men min mor är som en elefant i en glasaffär när det gäller saker man kan/inte kan säga till människor.
Hon tycker att hon kan säga allt, för att hon är äldre, och då är det bara så. Det är väl egentligen en generationfråga och en fråga om uppfostran, men vissa grejer tycker man ju att en människa skulle ha "inbyggda" gränser för.

Nu går det ju jättebra med mamma, men såna här underliga saker som jag egentigen aldrig kommer att förstå, har jag tampats med sen jag var liten.
Tänk att man kan tycka så annorlunda om saker ändå, hon är ju min mamma, det är inte 100 år mellan oss - men ibland känns det så.

Har numera i varje fall slagit mig till ro med att vissa saker kommer jag aldrig att förstå med min mamma, för att hon inte VILL att jag skall förstå och också för att hon i väldigt många fall inte ens förstår själv, det bara ÄR så.
Det som är allra mest besvärligt glömmer man bort.

Det är en överlevnadsstrategi som fungerar för alla i viss mån, men jag har i varje fall aldrig lyckats glömma bort en massa saker, hur gärna jag än i vissa fall önskat att jag kunnat det.
Det är saker ( både goda och dåliga) i livet som bara är totalt omöjliga att glömma.

Att man gått vidare och förstått just det gör att vi kan umgås mycket bättre nu, och också det faktum att jag har en ny partner hjälper.

Av alla saker i världen så var hennes reaktion minimal när jag sade att min och Sofies relation var mer än vänskaplig...."Ni skall väl inte gifta Er i kyrkan? Bra att Du är av med Han Den Där Karlsloken..." ungefär.

Men att hon för sina släktingar i Baltikum skulle vara öppen med om HUR vi lever är en utopi, det går inte ens att tänka sig.
Det är inte heller så underligt:
Vi lyckades när vi mötte 2 av våra vänner där -med följe -i en snabbmatssylta, tömma hela restaurangen på kunder, de förstod "vad för sorts" människor vi är.
Våra vänner är lite kända där, så... det räckte att vi bara satt och pratade och skrattade efter att inte setts ett tag....
Tur att man bor i Sverige!

Efter att ha rest en del ( sista resan 6 månader i Asien) så inser man att man har det bra här, väldigt bra t.o.m.
Rent trygghetsmässigt är nog Sverige mer eller mindre oöverträffat (OK, en del andra skandinaviska länder och kanske New Zeeland också, har jag hört...) men en del utav Jantelagsmentaliteten och liknöjdheten inför livet som kommer med det hela hade man kunnat vara utan....

Det är lätt att få blodad tand när det gäller resandet.......
Vi skall ut igen, det suger redan i "restarmen".

F.ö. så åt vi "kjøttkaker i brun saus med erterstuing" när mamma var här, det är basic husmanskost från Norge, men det är väldigt gott när det är välgjort, och det var det i går!!
TACK Sofie!!

Nu skall jag äta frukost!!

Idag är jag äldre.

Men det känns helt vanligt.
Fick en födelsedagsgratulation av "samban"(det blir väl det i kvinnlig form...)samt ett konstaterande över utförda kroppsfunktioner under nattens gång....
Jag behöver inte en genomgång av det, jag ligger ju bredvid.....!!! Det går inte att undgå div. ljud & andra bieffekter då!
Detta är också en anledning till att vi INTE har en sladdis, skulle inte falla mig in!!
Vi har med vår medelålders strävan att få egen frihet, lyckats att bli riktigt barnsliga..... och då behöver man inga små igen, vi klarar det ypperligt själva.
Vi är i det stadiet att tonåringar tycker man är fruktansvärt pinsam, och så lyckas vi att skratta åt allt möjligt som ingen annan kan fatta ett dyft av..... och så gjorde man ju med sin bästis när man var liten.
Hade hemlisar som ingen nånsin kunde veta ngt om ,som man skrattade åt så mycket så man kiknade...
Solen lyser riktigt länge idag, och det är härligt!!
Vi skall också äta en riktig vietnamesisk phô bo till frukost ( risnudelsoppa med div. biff (bo) i samt en massa färska vietnamesiska grönsaker)
Krydda med lime, fisksås, chilli mm. efter eget behov och NJUUUT!!! Det är den frukost man i Vietnam får som allra billigast hur tidigt som helst på morgonen.

God Morgon till er alla!!

Sen morgon

Sitter och sörplar Yerba Mate till frukostmackorna...
Annars är det lugnt och fint, sambon ser på OS i Tv-n, och jag sitter här.
Solen kikar fram mellan byarna, och det ser ut att bli en fin dag.

Annars tänker jag mycket på min äldste nu, han är 25 år, och vår relation är minst sagt underlig, vi är inte på den bästa våglängden så att säga.
Det är en lång historia, och den är en av anledningarna till att jag startat denna blogg .

Orkar inte klä skott för ALLT ont som hänt i någons liv längre.
Det är inte alltid vårt liv varit det bästa, men det är aldrig bara NÅGONS fel att det inte varit bra.

För att komma vidare med sitt liv måste man göra - ibland drastiska - förändringar själv, och inte bara vara kvar i sin "usla" barndom och lägga skulden , ALL skulden ( om det nu ens egentligen finns något som kallas skuld i en familjs omstrukturering) på andra.

SÅ DET SÅ!!

Fastän jag tänker en massa - det har jag gjort så länge jag kan minnas - så mår jag bra för det mesta nu, den värsta pärsen är över nu!

Anmäler oss nog till skaldjursfesten i Krokstrand i september!

Ha en bra dag!

Bättre sent än aldrig...

Ja då har man gjort något för första gången i sitt liv igen!

Startat en blogg.... Hur nu det skall gå....

Är en Kärring/Käring (för Dem som vill välja skall möjligheten finnas!!) i mina bästa år dvs. en hel del "gammal i ansiktet mitt".

Jag har strax uppnått den aktningsvärda åldern 47 år, är stor, okonventionell (säger de som känner mig) samt mkt verbal, men med åldern har jag lärt mig att inte vara det alltid ( vid vissa tillfällen är det bra att tänka efter före).

Har tre stora barn från 21 till 25 år, lever med en kvinna nu, efter ett 23 år långt äktenskap (som inte heller var av det vanligaste slaget)
Det slutade med en skilsmässa som inte var av typen " vi skiljs som vänner", tyvärr!

Men nu har mitt ex och jag helt hyfsad kontakt, och pratar till trots för alla omständigheter - som är av ett sånt slag att man inte kan göra ngt åt dem - helt Ok och kan umgås obehindrat, ja t.o.m. sitta uppe på nätterna och prata igenom allt och ingenting som vi behöver prata om.
Det tog tid att nå dit, det skall ni veta!

Anledningen till att jag startar en blogg just nu är att behovet uppstått, på ett plötsligt och oförberett sätt, har en massa som jag MÅSTE få ur mig & en hel del annat som jag VILL skriva om.
MÅSTE och VILL är två helt olika saker, men behovet att skriva är lika stort i bägge fall.

Ordet MÅSTE symboliserar just nu delar av mina relationer med närstående, problem man kan ha i livet, och annat som känns absolut nödvändigt för att man skall gå vidare.

VILL är min lyckliga kärlek till mina barn och min partner,min mamma (men lite utav henne hör hemma i kategorin ovan också) reseberättelser från långresan i Asien, god mat & dryck som är en passion och små, små ting i det dagliga livet som lyser upp tillvaron.

Anledningen till att jag skriver lycklig kärlek är att det finns olycklig sådan också, och vad det innebär kommer denna blogg med största säkerhet handla om också - fast inte bara, det lovar jag!

Många blåsiga hälsningar från "Hising Island" , Gbg