Läsa det kan jag... Det kan Du med och alla kanske inte gillar det jag skriver nu, moraliskt sett.... NI ÄR VARNADE!!

Har nu "roat" mig med att läsa diverse utdrag ur rättegången mot "den kända artisten" som våldtagit en barnflicka - sägs det.

Han verkar uppenbarligen ha problem med att hålla ihop sin historia när man nu skall bestämma om han verkligen våldtagit eller inte.

Det känns för mig ändå som ett underligt arrangemang, alltihop.

Vad gjorde han ens med diverse kroppsdelar i så nära kontakt med henne, masserandes osv. när hon var en BARNFLICKA som (iofs.var 18, men det är bara en laglig ålder i detta fall tycker jag)var med i en arbets/beroendesituation på vad som uppenbarligen var en turné??

Nu säger han t.o.m. enligt tidningarna att vissa kroppsdelar kan ha "reagerat" (för honom positivt, men för henne väl redan då negativt kan jag tänka mig...)

Skall man verkligen bete sig så mot någon i en beroendesituation som man på ett eller annat sätt redan "bestämmer" över och "dominerar"???

För mig - om jag hade haft ngn relation med en sådan man - som själv hade erkänt ett sådant beteende så hade det varit "over and out" dvs. om jag varit hans fru eller sambo etc.

Om man är vuxen och har ett förhållande som man har problem med och man upplever en otrohet, då kan man gå vidare ,anser jag (givetvis då med människor som frivilligt varit i situationen)om man vill vara ihop och verkligen försöka.

Jag kan också acceptera alternativa livsstilar av alla de slag när det gäller samvaro i säng & för övrigt med vuxna medvetna människor, det är OK (typ queer, storfamiljer, fria förhållanden,BDSM).

Vill man prova det så var så god, för min del!

Var och en är sin egen lyckas smed , och sanningen att säga så har väl alla något "skelett" i denna eller någon annan garderob...
Men detta under förutsättning att man är - som det sägs så väl på engelska- "consenting adults" dvs. vuxna som vet och vill göra det.

Denna rättegång verkar dock inte handla om detta, utan det handlar faktiskt om hur långt man kan gå med någon som redan uppenbarligen upplevt något obehagligt och förnedrande innan det skall kallas våldtäkt.

Det är faktiskt jämförbart med om jag skulle finna mig en äldre person som är helt vid sina sinnen (dvs ej senildement) som jag i egenskap av vårdare/USK etc. skulle ha en "relation" med (och de i sin tur skulle känna sig utnyttjade och/eller våldtagna, som i detta fall som är i media nu).

Bara med den monumentala skillnaden att det skulle bli ett enormt hallå om detta , eftersom det skulle vara "äckligt" i mångas ögon och att dynamiken skulle vara så tydlig.....
Det är ju helt klart vem som skulle vara den "beroende".

För att inte tala om att det skulle vara "fel" kön på förövare och offer vilket -av någon anledning-är mycket värre för många än det vanliga som händer dag efter dag:
Kvinnor som blir missbrukade/förnedrade/våldtagna av en (ofta närstående) man.

Man skulle säkert inte i detta fall heller framhålla offrets "utmanande kläder"(det går ju inte med en gamling...)
som man ofta gör i ett vanligt våldtäktsmål (dock vet jag inte om det görs i just detta rättsfall med "artisten")
- förutom att han sagt sig ha sidenkalsonger med Musse Pigg-mönster (UÄÄÄHHHH!!!! jag får illamåendekänslor....beklagar!!!) på sig....enligt tidningen.

Så tänker jag, fastän jag många gånger känner mig lik Nalle Puh, en björn med liten hjärna....
Men det snurrar fasligt i den trots det!

Idag blåser det och solen lyser klart och fint, det är riktigt ljust och härligt ute.

Men det märks verkligen att hösten kommit, och det med besked, det är ett helt annat "bett" i luften nu.
Kinderna blir fort röda och luften är klar och kall!

Det är kul att planera resa också, det verkar som allt skulle gå i lås så att vi kan ta oss iväg, men man skall inte "ropa hej förrän man är över ån" så att säga.

Sol och vind till Er alla!!

Vardag.

Gick och lade mig rätt sent i går.

Gick upp okristligt tidigt, 07.00 i dag.
Det är egentligen inte så mycket att gnälla om, egemtligen, jag vet att många, många går upp så tidigt varje dag.
Har gjort det själv långa perioder i mitt liv utan några egentliga problem.....

MEN ÅÅÅÅ vad segt det är när man inte är van....
Eftersom jag jobbar natt så brukar det inte vara just den tiden jag vaknar vanligtvis, och det påverkar säkert trots att jag inte ligger och sover hela dagarna när jag är ledig.

Annars regnar det INTE nu, det är trevligt, men det är en hel del grått ändå.
Blåser gör det, det rasslar och skakar runt huset.

Skulle egentligen ha varit på soppmiddag hos kompisarna i går, men vi lämnade återbud för att istället vara hemma och pyssla....
Det var skönt, och behövligt, man är så gammal nu så det är mysigt att bara vara hemma och pyssla och få grejat iordning och slappa sen.

"Morgonsoffan" som brummar på TVn i bakgrunden får mig att vilja gå till sängs igen, men vi skall iväg strax, till mathandel & husläkare så denhägrande varma , mjuka, gosiga sängen får stå tom ett tag till.

Igår vart det förresten NY svamp, men inga Karl Johan, de verkar var slut för denna gång, ivf här.....Kantareller, trattkantareller, taggsvamp & div. andra soppar (som apelsinsopp - tror jag de heter, känner till dem på litauiska där de heter "rödingar" ungefär - + div. andra släktingar till dessa.)

Hösthälsningar!

MAaarrhhhhlll......

Att det skall vara så besvärligt en gg i månaden....
Nu är man i den åldern man svettas och allt börjar att "ta slut" så att säga, men menseländet 1 gg i månaden, det får man dras med.....
Det är inget med det som egentligen är fult eller jobbigt, som många säger att man lärt sig under årens gång, men jag hade varit tacksam om jag slapp att ha så förb... ont!!
Det var ivf längesedan jag svimmade, och det får man väl vara tacksam för - O Tack Till Dig Som Uppfann Detta Kvinnans Ok För Att Jag Lider Lite Mindre.....

Annars är dagen idag vacker, det blåser och barnen leker hund i förskolan bredvid.

Men nu är klockan mkt senare och jag har läst en artikel om att 69% tycker att frånskilda kvinnor är bittra....

Jamenvisst det är ju helt OK det!!

Så länge man också säger att en massa män (oftast 50+) sitter och super efter att de blivit ensamma, såpass mkt så att de faktiskt är en av de absolut största grupperna som mottar socialbidrag

( och då har jag förstått det som att man räknat in alla utlänningar som får så många bidrag för att de har 16 barn så att de lever rena rama lyxlivet...) - OBS!!!!! IRONI!!!!!- om det skulle råka undgå ngn.

Vad sjutton är detta?? Ngn slags revolt mot oss kvinnor och föräldrar, eller något???

Visst är man bitter till tider, och många fastnar i det, men männen gör ju det också, bara det att de gör det på ett annat sätt -
"Dricker lite för mkt" för de får inte träffa barnen, och är så ensamma - och när de väl ser ungarna så vet de inte vem utav dem som är vem....typ..."

Skulle det vara FIIIINARE liksom, eller??? Mer manligt...

Eller så är det helt enkelt - ENKLARE ATT TYCKA SYND OM DEM!!!

Är det mer som en RAK HÖGER(snyting)?

I stället för att man masar, gnäller och gnyr (kvinnligt)
så att man FÅR en RAK EN över plytet så att man håller käften och är en riktig 69%-kärring, för att det är SÅ nu, för att man skall vara sån...

Och att man ÄR en av den förlorade generationen, en av dem som skilde sig, en av dem som missade det som de BLIVIT LÄRDA var det största med livet:

FAMILJEN.............. så att de yngre har något att ORERA om...

Jag blir så irriterad på dem som kör minsta motståndets lag, man tar det som verkar nytt och fint men som är enkelt att få ur sig när man sitter säker själv,

Och så drar man JÄRNET!!!! utan att tänka efter lite -

Bitterfittorna kallades på min tid Surfittor ( vid behov forkortat SF för att ingen vuxen eller obehörig skulle fatta.

Herreminje vad jag skrivit av mig!!
Jösses då, och bara på ett bananskal liksom....

FY!!! Jag måste ju vara en av "DOM" eftersom jag känner så mycket för detta....

Men hur kan jag trots allt klara mig så bra och vara så lycklig åt allt det jag har?

Ha en trevlig helg!! - Sambon snarkar som -

Ja jag vet inte vad.......det är det som är problemet...

Mamma på middag.

Det var trevligt att ha min lilla mamma här igår, och det gick bra.
Hon tog bara hemskt lång tid på att komma hit, hon satte sig på 6:ans spårvagn för att slippa byta, och den går ju runt hela stan innan den kommer hit.....
Så svor hon ve och förbannelse över att det hade tagit sån tid när hon kommit hit, men hon hade ju inte tänkt på det innan.
Hon är över 80, så att hon envisas med att ta sig runt själv är ju beundransvärt.

Men de gamla takterna sitter i:
"Om jag säger något, lovar Du att inte bli arg då?"

Det var längesedan jag hörde något sånt , men hon förnekar sig inte, förr eller senare kommer det såna grejer.
HUR kan jag lova något sådant, när jag över huvud taget inte vet vad hon kommer att säga??
Och man kan ju tänka sig att det inte är det mest trevliga hon skall till att kväka ur sig, när frågan väl är ställd....

Jag är inte den mest finkänsliga av personer, men min mor är som en elefant i en glasaffär när det gäller saker man kan/inte kan säga till människor.
Hon tycker att hon kan säga allt, för att hon är äldre, och då är det bara så. Det är väl egentligen en generationfråga och en fråga om uppfostran, men vissa grejer tycker man ju att en människa skulle ha "inbyggda" gränser för.

Nu går det ju jättebra med mamma, men såna här underliga saker som jag egentigen aldrig kommer att förstå, har jag tampats med sen jag var liten.
Tänk att man kan tycka så annorlunda om saker ändå, hon är ju min mamma, det är inte 100 år mellan oss - men ibland känns det så.

Har numera i varje fall slagit mig till ro med att vissa saker kommer jag aldrig att förstå med min mamma, för att hon inte VILL att jag skall förstå och också för att hon i väldigt många fall inte ens förstår själv, det bara ÄR så.
Det som är allra mest besvärligt glömmer man bort.

Det är en överlevnadsstrategi som fungerar för alla i viss mån, men jag har i varje fall aldrig lyckats glömma bort en massa saker, hur gärna jag än i vissa fall önskat att jag kunnat det.
Det är saker ( både goda och dåliga) i livet som bara är totalt omöjliga att glömma.

Att man gått vidare och förstått just det gör att vi kan umgås mycket bättre nu, och också det faktum att jag har en ny partner hjälper.

Av alla saker i världen så var hennes reaktion minimal när jag sade att min och Sofies relation var mer än vänskaplig...."Ni skall väl inte gifta Er i kyrkan? Bra att Du är av med Han Den Där Karlsloken..." ungefär.

Men att hon för sina släktingar i Baltikum skulle vara öppen med om HUR vi lever är en utopi, det går inte ens att tänka sig.
Det är inte heller så underligt:
Vi lyckades när vi mötte 2 av våra vänner där -med följe -i en snabbmatssylta, tömma hela restaurangen på kunder, de förstod "vad för sorts" människor vi är.
Våra vänner är lite kända där, så... det räckte att vi bara satt och pratade och skrattade efter att inte setts ett tag....
Tur att man bor i Sverige!

Efter att ha rest en del ( sista resan 6 månader i Asien) så inser man att man har det bra här, väldigt bra t.o.m.
Rent trygghetsmässigt är nog Sverige mer eller mindre oöverträffat (OK, en del andra skandinaviska länder och kanske New Zeeland också, har jag hört...) men en del utav Jantelagsmentaliteten och liknöjdheten inför livet som kommer med det hela hade man kunnat vara utan....

Det är lätt att få blodad tand när det gäller resandet.......
Vi skall ut igen, det suger redan i "restarmen".

F.ö. så åt vi "kjøttkaker i brun saus med erterstuing" när mamma var här, det är basic husmanskost från Norge, men det är väldigt gott när det är välgjort, och det var det i går!!
TACK Sofie!!

Nu skall jag äta frukost!!